Det händer inte så ofta att jag blir mållös av en bok, men efter jag läst klart Strimmor av hopp av Ruta Sepetys vet jag knappt vad jag ska tänka eller säga om den. Jag läste på tåget mellan Kalmar och Nybro och grät så tårarna skvalade.
Författarens egen släkt i Litauen drabbades hårt av Stalins förtryck och hon bestämde sig för att berätta historien för att den aldrig ska kunna glömmas bort eller förnekas. Hon är dock väldigt noga med att poängtera att det inte är en dokumentär bok, utan en roman. Lina i boken har inte funnits på riktigt, men författaren har använt andra människors sanna berättelser om vad som hände för att skriva Linas historia.
När boken börjar är det juni 1941. Femtonåriga Lina älskar att teckna och bor med sina föräldrar och sin tioårige lillebror Jonas i Kaunas i Litauen. En kväll bankar NKVD, Sovjets hemliga polis, plötsligt på dörren. Lina, Jonas och deras mamma får 20 minuter på sig att packa. De vet inte vart de ska, vad de anklagas för, var pappan är eller vad som kommer att hända.
De tvingas in i en smutsig och överfylld tågvagn och så bär det av mot det kalla och ogästvänliga Sibirien och arbetslägren där. Här tvingas de arbeta hårt under mycket svåra förhållanden och varje dag är en kamp för livet. Räcker familjens kärlek, hopp och vilja att leva verkligen till för att överleva?
En mycket spännande, välskriven och viktig bok att läsa för alla över 15 år, inte minst för att kunna förstå Baltikums historia. Läs den!!!
Gå gärna in på webbsidorna nedan för att se och höra mer om boken. (OBS! På engelska)
Författarens egen berättelse om hur och varför hon skrev boken, mycket gripande intervjuer med överlevare.
Trailer till boken
0 kommentarer:
Skicka en kommentar